Ro-ro-fartyg (av engelskans roll on, roll of) är fartyg som är konstruerade för att fartygets last lätt ska kunna köras ombord och i land. Detta kan ske genom ramper i fartygets för och akter eller vid fartygets sidor.

Transporten ombord sker med fordon som kör för egen maskin (lastbilar, långtradare, truckar och annat) eller genom att det som skall fraktas är lastat på lastbärare med hjul (normalt trailers och terminalvagnar (mafi)) som dras ombord. Ro-ro-fartyg i närfart har ofta en stor andel last på lastbilar eller lastbilssläp ombord. Flera av dessa fartyg har kapacitet för medföljande förare. De stora ro-ro-fartygen i transocean trafik (deep sea roro) har oftast en mer varierad last där också containrar, buntat virke, gods på pall med mera ingår. De större ro-ro-fartygen har ofta egna truckar och terminaltraktorer ombord för lastning och lossning.

Ett exempel på ro-ro-fartyg är ro-pax-fartyg. Dessa fartyg är anpassade för att samtidigt föra passagerare och fordon vilket medför ökade säkerhetskrav. Ro-pax-fartyg har normalt öppningsbar stäv för att medge smidig lastning och lossning i båda ändar utan att fordon behöver backa.

Fartyg som är konstruerade för att bara transportera bilar kallas PCC (Pure Car Carrier). De biltransportfartyg som kan lasta både bilar, lastbilar och annat tyngre rullande gods betecknas PCTC (Pure Car/Truck Carrier) eller LCTC (Large Car/Truck Carrier).
Biltransportfartyg är konstruerade som stora garage eller parkeringshus, med både akterramp och sidoramp för att kunna lasta och lossa rullande gods samtidigt. Biltransportfartygen seglar över hela världen men går mest i trafik från de stora bilnationerna såsom Tyskland, Storbritannien, Sydkorea, USA och Japan.
Japans, och världens första PCC var rederiet K-Line:s Toyota Maru No.10 år 1970. Det japanska rederiet NYK-line:s biltransportfartyg Auriga Leader, byggd 2008, är världens första delvis soldrivna fartyg.